"Ett slags mixtape, en salig men typiskt urban blandning av febrig frijazz, tunga breakbeat-rytmer, betongblås, funkrockspumpande bas, hårdrockslarmande gitarr och en dos ghettuattityd. Musiken är inte ny, den är inte ens av i går, utan retro på ett sätt som minner om 1990-talets britiska klubbjazzpionjärer 4Hero och Courtney Pine, nordamerikanska beatjazzarna Boomish (Tim Lefebvre & Zach Danzigers hobbyprojekt) och Tim Hagans & Norrbotten BB:s storbandsflirt med drum'n'bass. Och: varför inte? Lägg därtill de rappa synkoperna från batteristen David Frazier Jr. samt att pianisten Aaron Parks - som (...) var artist in residence på Copenhagen Jazz 2014 - ligger bakom kromatiken på åtminstone sex spår och du förstår att den musikaliska nivån är hög ... Åtta av de elva spåren - hälften engelska, hälften franska - har inslag av talsång. Altså ingen ren rap utan snarare spoken word eller rentav dito poetry. Seriös, medveten, allvarlig. Gaël Fayes lätta vokaler och flippandekonsonanterflyter som MC Solars tenor medan Mike Ladds hesa baryton lander mitt emellan Paul Robeson och Gregory Porter".
