The Thompson Fields

"There's a grand naturalist compulsion in Maria Schneider's writing for large ensemble, and it has led her toward a more potent expression of her art ... Duke Ellington set a precedent for capturing the rhythms of life (...) but Ms. Schneider has her own trademark way of using timbre and harmony to bring a tactile presence to the dimensions of sound - and more impressively, of applying the same tools to illuminate emotional terrain ... The orchestra, as a single breathing organism, is Ms. Schneider's instrument, but she also puts a great deal of responsibility on her soloists. So a track called "Arbiters of Evolution" becomes a swaggering concerto for the tenor saxophonist Donny McCaslin, the ensemble surging and receding behind him. Something similar happens with the alto saxophonist Steve Wilson on "Nimbus," an evocation of heavy weather".

Read review

"Det finns knappast någon stor ensemble inom jazzen i dag som har en så förfinad orkesterkultur som Maria Schneider Orchestra. Med kultur mener jag musikernas och kapellmästarens/komponistens indbördes intima förståelse för varandras förmåga och visioner ... Schneiders orkester är i det hänseendet, om än helt olik dessa, på nivå med Ellington og Basies berömde orkestrar från 1950- och 60-talen. Just detta demontreras om och om igen på denna utgivning ... Musiken brusar fram i en harmonisk och strukturell rikedom vars textur och frapperande kontrapunkt både lever sitt eget liv och omringar livfullt och utmanar de många förnäma solistiska inslagen".