Love & protest

"Londonbaserade gruppen Collective X blandar genrer hejvilt. Spräckig jazz, klubbig reggae, funk, soul, rap och en rad andra stilar möts på Love and protest, projektets debutalbum. Alya Al-Sultani heter sångerskan och kompositören som leder den spretande men sammanhållna samlingen musiker och vokalister. Hon har sina rötter i folkmusik från Irak, Oum Kalthoum och Fairouz men det tycker jag inte riktigt går att utskönja på skivan. Men så ingår det också musiker med rötter i såväl Storbritannien som andra europeiska länder ... Musiken är fäst i livetagningar, vilket bidrar till den högst levande nerv som genomsyrar skivan. Ibland förs mina tankar till ett mindre punkanfrätt Rip Rig + Panic. De politiskt laddade budskapen speglas av skivomslagets bondagebundna president. Alya Al-Sultani har sagt att hon ser på "jazz mer som en metod" än en specifik musikstil. Här tänjs den till nya, fruktbara former".

Read review

"The debut album from the impressive amalgamation of musicians which make up Collective X. The project is headed up by vocalist and composer Alya Al-Sultani and features eight other musicians hailing from Europe and the UK ... This international group came together in response to the events of Brexit and their new album is testament to their dynamic political and artistic voice. Love and Protest is unashamedly political in nature and yet manages to avoid being didactic or inelegant. The talents of this diverse group of musicians results in an album which not only has a take-home message for listeners but is a pleasure to listen to ... Despite the album's sombre subject matter, the tone is not one of pessimism, but hope through activism".

"Det her er herligt. Alvorligt ment og samtidig sammensat med disrespekt; et hjemmeblandet mix af pseudo-anarkistisk house, made-in-Great-Britain funk, reggae, jazz, 1990er-disco-soul og en stor sjat Frank Zappa - alt sammen spillet ultra cool af folk, som undtagelsesvis forstår at lytte før de lægger deres eget solistiske bidrag oveni ... Det handler om NU og er akkurat så relevant som ethvert lille oprør på storbyens gadehjørner. Det er fraseringerne, der gør det relevant i den jazz-interesseredes toneverden ... Disse krydsover-briter spiller sgu rigtig fedt - de er på en vigtig mission for både den amerikanske fusions-form og den nutidige europæiske jazz, der er så vidunderlig bred!".