"Den norsk-svenska gruppen [har] faktiskt spelat tillsammans i över 15 år, debuten släpptes 2001. Skivan startar med den enda låt som inte är en cover, titelspåret Pet Variations med pianisten Håvard Wiik som drivande kraft, som på slutet går över till en tolkning av Pet Sounds, instrumentallåten som dyker upp långt in i Beach Boys-skivan. Ett udda coverval men det fungerar oväntat bra, som kontrast till den experimentinriktade jazzen. En melodisk motvikt, och det känns inte på något sätt krystat, utan helt naturligt. Det hade varit intressant om Atomic tolkat fler låtar från Pet Sounds. De väljer istället att ge sig på musik av mer logiska inspiratörer - Steve Lacy, Carla Bley, Alexander von Schlippenbach, Jan Garbarek, Jimmy Giuffre - och kompositioner av två tungviktare inom 1900-talets konstmusik: Edgar Varèse och Olivier Messiaen. Lika oväntat som Beach Boys, och, ja, kanske ännu mer spännande ... Konstmusiken får en annan färgsättning ... Messiaen och Beach Boys på samma skiva! Plus jazzstorheter. Inte dumt!".