"Isländska Anna Gréta Sigurðardóttir begår sin debut i egenskap av soloartist i en singer-songwritertradition i ett landskap där Ane Brun och Srina Nordenstam vistas. Sedan flytten till Sverige har hon blivit en eftertraktad pianist, jämnt fördelat mellan storband och smågrupp ... Soundet introducerar en ny fas, en vilja att bredda sig. All text och musik på tolv låtar är skriven av den sjungande og prisade klaviaturspelaren, bortsett från ett poem av Robert Creeley. Naturen, Bill Evans och Norah Jones har i varierande grad influerat. Jag blir förtjust i det försynta tilltalet, ett sofistikerat beat som fjärmar sig från jazzharmoniken samt den mjuga omsorgen om detaljer ... Vokalt berör Anna Grétas sårbart sköra stämma. Texterna känns genomtänkta. Låtarna har överlag en sjupberkande förmåga, och hennes musicerande måste betecknas som strålande, med ett berörande anslag och fläckfri teknik. Ett fascinerande, dynamiskt album med en vackert, sammanbindande ton".
