Musik / jazz

Blank out


Anmeldelser (3)


The guardian

d. 9. nov. 2017

af

af

John Fordham

d. 9. nov. 2017

"Norway's classy young double bassist and vocalist Ellen Andrea Wang has a burgeoning singer-songwriting life, as well as a role as leader of the ambient-jazz quartet Pixel and working on a side project with drums star Manu Katché. Jazz listeners might balk at seven vocal tracks - but Wang's captivating voice (she has been compared to singers as different as Rickie Lee Jones and Swedish pop-folk sisters First Aid Kit; Kate Bush or Joanna Newsom could also join the list) has a big star's promise, and Andreas Ulvo's jazzily inventive acoustic piano and Erland Dahlen's seismic drumming endlessly repaint the backdrop ... Her majestic Charlie Haden-like bass intro to chorister-vocal atmospherics on Accord De Paris is a reminder of the talented Wang's jazz-bass power. She is a real find".


Gaffa [online]

d. 11. okt. 2017

af

af

Ivan Rod

d. 11. okt. 2017

"Læg mærke til navnet! ... Den unge, norske bassist, vokalist og komponist blev i [The Guardian] i oktober sidste år udnævnt som en af verdens fem mest talentfulde, unge, kvindelige jazzmusikere. Og dét, selv om jazzpolitiet helt sikkert ville stoppe hende, hvis de mødte hende ... Ellen Andrea Wang, som med Blank Out udsender sit andet album i eget navn, er på få år blevet fast inventar i Manu Katchés orkester, men hun optræder også momentvist med Sting, med Marilyn Mazurs Shamania og med sit eget orkester Pixel ... Hendes musik kan - med lidt god vilje - genrebetegnes som nujazz, men på mange måder er det nok mere oplagt at tale om energisk pop-rock med vokalen i fokus eller om singer-songwriting med et elektronisk twist (...) og/eller en akustisk pondus ... Under alle omstændigheder er det forfriskende ny musik, hvormed hun bryder konventioner".


OrkesterJournalen

2017 #6

af

af

Patrik Sandberg

2017 #6

"Ellen Andrea Wang har kallats en av den norska musikens största talanger. Hon har jämförts med (...) Esperanza Spalding. Likheter finns i det musikaliska uttrycket - både kompositoriskt och röstmässigt - med mycket attityd som främsta förtecken ... Hon räds inte att blanda in musikelement från popen i sin jazzmusik. Wang spelar en harmonisk, lekfull och melodisk jazz med både elektroniska och akustiska inslag som vävs in till ett välklingande sound. Hon balanserar galant det lyriska med det mer ruffiga och skapar ett urbant sound, trots att hon här arbetar i det traditionella trio-formatet. Hennes kontrabasspel är ofta funkigt synkop-mättat, för att i andra passager bli mer melodiskt. "Feelings" låter som något som David Sylvian skulle ha kunnat snickra ihop för sin grupp Japan medan "A Change Of Heart" bär ekon av Joni Mitchell".