"Vi vet vad vikingarna spelade på (lurar, flöjter, lyra, säckpipa, mungiga etc) men känner inte till melodimaterialet. Det löser ensemblen med att låna in expressiv frijazz i en hyllning til asagudarna - inte så lyckat eftersom atonalitet är ett så tydligt 1900-talsfenomen. På samma vis är cd:ns jungfruklara unisona kyrkosång mer modernt konsertant än historisk korrekt. Trots akademisks tilltal ger skivan folkmusikvibbar à la 1970-tal ... Den som ... bara lyssnar hör skönt spröda klanger, ett gott musikurval och skickliga musiker".