Musik / jazz

Mitt dumma jag


Anmeldelser (3)


Aftonbladet

d. 26. jan. 2018

af

af

Sofia Bergström

d. 26. jan. 2018

"Att göra trevlig musik - utan att falla pladask i plattityder - är bland det svåraste som finns. Och Bo Kasper har ju så ofta fångat just det där; bryggaren som puttrar, smulor i sängen. Naturligtvis har han också lyckats med det för att det alltid funnits ett vemod bakom myset. Därför blir jag så glad att Bo Sundström under några oktoberdagar i Atlantis-studion spelat in ett album med svenska tolkningar av amerikanska favoriter ur 50- och 60-talsjazzen ... Renheten i dessa evigt gröna melodier talar sitt tydliga, slitstarka språk. Nat King Coles "(I love you) for sentimental reasons" - som blev startskottet för albumet - är ett lysande exempel på den kreativitet som präglar Sundströms fria översättningar rakt igenom. Ju mer sorgligt och personligt desto bättre blir det".


expressen.se

d. 26. jan. 2018

af

af

Anders Nunstedt

d. 26. jan. 2018

"Retrokänslan är så påtaglig att det stundtals känns som att man sett omslaget förut, känner igen arrangemangen och till och med hört Bosse sjunga de här texterna tidigare. Ur den aspekten är projektet verkligen lyckat ... Vad skivan möjligen saknar är de jazziga melodier som gjort exempelvis "Hon är så söt" och "Det går en man omkring i mina skor" så långlivade.Som sångare betraktat är Bo Sundström inte heller någon Monica Zetterlund eller Tom Waits, men han har ett självklart tilltal som tar låtarna i hamn".


Politiken

d. 9. feb. 2018

af

af

Kim Skotte

d. 9. feb. 2018

"Stilen er en gennemført hyldest til de tidlige 1960'eres svenske jazzguldalder. Monica Zetterlunds tid. Ovenikøbet indspillet i Atlantis-studiet, hvor flere af datidens svenske jazzklassikere blev til. Bo Sundström foretager sig ikke noget jordrystende originalt, men forholder sig loyalt til forbillederne og formår at skabe et udtryk, der både er helstøbt, føles naturligt og swinger med stille fortrydelse. Hvilket ikke mindst skyldes, at Sundström ikke blot tager stafetten fra for længst hedengangne Beppe Wolgers' svenske oversættelser, men formår at gøre det på en måde, så stemningen falder helt naturligt i tråd med Bo Kaspers ånd. Den sikre popfornemmelse, den stille hverdagsrealisme. Nu i jazzregi. Samtidig er repertoiret mindre forudsigeligt, end man kunne have forventet med så nostalgisk et setup ... Et gennemført behageligt, sympatisk og helstøbt jazzalbum fra en klædeligt ydmyg gæstevokalist på besøg fra Popland. Næppe for sidste gang".