Musik / klassisk musik 1950 ->

Time & eternity


Anmeldelser (5)


Klassisk

2019, nr. 55

af

af

Esben Tange (f. 1961)

2019, nr. 55

"Violinisten Patricia Kopatchinskaja er ikke blot en af tidens mest vitale musikere rig på fantasi og urkraft, hun er også visionær og nyskabende, når det drejer sig om at iscenesætte musikken, så den bliver en del af en større sammenhæng. Det er i allerhøjeste grad tilfældet på dette album".


BBC music magazine

2019 November

af

af

Paul Riley (musikanmelder)

2019 November

"Concerto choice: Concept programmes are meat and drink to the Moldovan-born violinist's boundless musical curiosity ... Two works stand at the centre of 'Time and Eternity'. Karl Hartmann's 'Concerto funebre' ... and Frank Martin's 'Polyptyque' ... It all keeps listeners on their toes ... The Hartmann in particular is an ideal vehicle for her interrogation and she exacts every ounce of expressive mileage ... Piquantly thought out, suavely executed and impeccably recorded, Kopatchinskaja's latest project is a thought-provoking winner".


Fono Forum

2020 Februar

af

af

Christoph Vratz

2020 Februar

"Solistin und Orchester harmonieren prächtig, denn sie wagen das Äusserste: Grosse Spannungsbögen und feinste Schattierungen ... Patricia Kopatchinskaja setzt nie auf puren Wohlklang, dafür ist sie viel zu risikohungrig. Sie lässt die Geige knurren und schnarren, hell funkeln und sanft schimmern ... Die Camerata Bern ... ist somit ein gleichberechtigt beredter Partner. Eine ungewöhnliche, eine lockende CD".


Opus

2019, nr. 93

af

af

Hanna Höglund

2019, nr. 93

"Tid och evighet är store ord, men violinstjärnan Patricia Kopatchinskaja ... menar dem ... Ärendet är tydligt: ett klingande testamente för de oförrätter som begåtts ... men Kopatchinskaja är också aningen övertydlig i sin mission ... Så fort Kopatchinskaja och hennes Camerata tar oss med till det musikaliskt kärva 1900-talet med tonsättare som Frank Martin och Karl Amadeus Hartmann är det nämligen lysande bra ... När musikerna är på den nivån blir det ännu tydligare att här är orden överflödiga, att det faktiskt hade räckt att bara spela".


The gramophone

2019 November

af

af

Mark Pullinger

2019 November

"Editor's choice: This is very much a concept album and, as such, it needs to be listened to as programmed. Kopatchinskaja's playing is daring in her use of extreme dynamics, sometimes down to a spidery whisper. She is never afraid to produce a harsh, uningratiating sound ... but there is sweetness too, especially from Camerata Bern in those Bach chorales ... Not easy listening, but strongly recommended".